Bra bråk versus dåliga bråk

DN skrev i söndags (16/10-16) en artikel om varför vi bråkar på jobbet. Det visar sig att ungefär var tredje anställd råkat i luven på en chef eller kollega på jobbet (nationell studie vid Stockholms Universitet visade att 26 procent av alla anställda har bråkat med sin chef och 32 procent har råkat i luven med en kollega. SCB gjorde en liknande undersökning där ungefär 30 procent svarade att de hade varit med om en jobbkonflikt det senaste året).

I just dessa siffror kan man inte utläsa något hur många av konflikterna som är de positiva, utvecklande konflikterna eller de energihämmande, långvariga relationskonflikterna.

I teamutveckling pratar man om att man måste in i olika faser för att bli ett väl fungerande och effektivt team. Där ingår det att faktiskt hamna i konflikt med varandra. Naturligtvis handlar det också om att lösa konflikterna på ett konstruktivt sätt för att lära känna varandra och att förstå vad den andres olikhet kan bidra med till mig och till gruppen. Självklart skall inte den mesta tiden bestå av gräl och bråk på jobbet och inte av person- och relationskonflikter, men lite, lite gruff kan faktiskt leda oss framåt och göra oss bättre tillsammans.

Sakfrågor brukar vara betydligt lättare att lösa än personrelaterade frågor.

Forskaren Thomas Jordan har sett att i företag som präglas av en problemlösningskultur där det är lätt att ta upp en obehaglig fråga ofta leder till att den blir löst, är kanske den viktigaste faktorn för att undvika negativa konflikter som ställer till stora problem för arbetsmiljön och hälsan. Där man istället tar tag i problem och obehagliga områden.

För att ha en problemlösningskultur, måste man från ledningshåll skapa ett klimat där det är ok att göra fel och ok att ta upp obekväma frågor. Hinder för detta kan vara en kultur som präglas av hierarkier, statustänkande, revirmarkering eller människor som intar försvarsställning.

Något att tänka på som ledningsgrupp.

Hur har ni det med er kultur?