Ljuger du?

Ett forskningsresultat som publicerats i International Journal of Selection and Assessment (“a study by Leann Schneider, a PhD student in psychology; Prof. Deborah Powell, Department of Psychology; and Prof. Nicolas Roulin, Human Resource Management at the University of Manitoba”, June 2015) visar att de flesta av oss ljuger vid anställningsintervjuer. Av 100 personer i studien uppgav 94 att de ljugit i intervjun.

Studien pratar om att vi gör ett “vilseledande intryck”, d v s att vi försöker framstå som lite bättre än vad vi är. Tänker att det kan vara lite som när vi är nykära och vill visa oss från den allra bästa sidan.
Ju längre jag arbetar med att matcha personer till rätt roll desto mer övertygad är jag att de bästa matchningarna jag gjort är när både kund och kandidat är så ärliga som möjligt vad gäller rollen, kunskaper, erfarenheter och företaget.

Spär du på din förträfflighet lite för mycket som kandidat, så riskerar du ju faktiskt att få ett jobb som du inte behärskar. Om du som arbetsgivare försöker locka med lite för gröna skogar, så kommer du att få en besviken medarbetare. Det blir en situation där båda har förlorat, även om jag kan förstå att man kan bli så angelägen att man halkar lite på sanningen för att kunna konkurrera med de som faktiskt besitter den kunskap och erfarenhet man själv inte har.

Men om jag upptäcker att du inte talar sanning har du tyvärr förlorat min tilltro till dig. Hur ska jag kunna veta vad som är sant och falskt i allt det övriga du berättat? Har du en god självuppfattning om dina styrkor och svagheter och kan förmedla dem till andra blir du trovärdig. Behärskar du inte alla detaljer i ett nytt jobb, så var ärlig med det. Det kommer inte att vara det som avgör om du får jobbet eller inte. Snarare kommer bedömningen av din vilja, förmåga att lära och övriga personlighet vara det som får störst vikt.

Hur ska man veta om någon ljuger?

Det intressanta i denna studie är att man kommit fram till att de som visade minst nervositet var de som ljög mest. Så också de som log minst och talade mest.

Därmed inte sagt att vi skall anställa de mest nervösa som ler mycket. Men vi bör ge akt på oss själva när vi ibland lockas att tro att den som har förmåga att tala mycket och väl och som framstår som väldigt säker, trygg och stabil, kanske är den som vi bör undersöka extra noga när det kommer till referenstagning och tester…?