Det tar ju så lång tid att förklara så det är lika bra att jag gör uppgiften själv? Känns känslan igen?! Att delegera är inte bara ett jobb i sig men en nödvändighet för chefer.
Effektiv delegering handlar mycket om att kunna hantera både risk och kontroll:

Att hantera kontroll handlar om att vara tydlig med vad du delegerar (det skall inte råda några tvivel om vad som skall göras och vilka förväntningar du har). Se också till att delegera i god tid och följa upp (så att det faktiskt spelar någon roll vad du har delegerat).

Att hantera risk handlar om att veta och vara tydlig med när en uppgift skall vara klar (när, hur och till vem uppgiften skall levereras samt ha ett avslutningsmöte/punkt för att checka av att uppgiften är klar). Se också till att delegera hela uppgiften och håll fingrarna borta. Finns gärna tillhands men låt dina medarbetare få fulla ansvaret att hantera det du har delegerat.

Det finns naturligtvis olika fallgropar när man delegerar, som att tex vara otydlig, bara delegera till samma personer, inte följa upp eller vara där och peta för mycket. Det du delegerar måste också vara viktigt för dig, så att du verkligen bryr dig om resultatet.
Delegering ger dig som chef en chans att använda din egen tid mer effektivt, samtidigt som du ger dina medarbetare både förtroende och chans till utveckling. Fantastiska lösningar kan dessutom komma fram som ett resultat av din delegering!
Så även fast det kan kännas som om det går fortare att göra saken själv - se till att delegera för din, dina medarbetares och organisationens skull!

Skrivet av: Eva Borgert Palm

Som chef finns det inget bättre att vara än en autentisk ledare. Under de senaste åren har det skrivits åtskilliga artiklar och böcker om detta begrepp. Den autentiska ledaren följer utan avkall sina egna personliga värderingar och är samtidigt medveten om – och öppen med – sina svagheter och styrkor.

Man skulle kunna kalla det för det sunda förnuftets ledarskap.

När Charalambos A. Vlachoutsicos, professor i ekonomi vid Atens universitet i Grekland, undervisar i det autentiska ledarskapet brukar hans elever opponera sig, berättar han i en artikel i ledarskapstidningen Harvard Business Review.

”Att vara autentisk är väl detsamma som att säga vad du tycker och ventilera vad du känner vid en viss tidpunkt?”, brukar de säga.

Men nej, att vara sitt sanna jag är inte detsamma som att vara spontan.
Inte heller är autenticitet något som går att fejka. Att agera som om du vore på ett visst sätt fastän du inte är det, fungerar inte i längden. Förr eller senare kommer dina medarbetare att se igenom det och börja känna sig obekväma med att du inte riktigt menar vad du säger.

Du kommer heller inte att kunna spela teater dag efter dag, år efter år.

”Dina ord, ditt kroppsspråk, dina handlingar och beslut kommer att avslöja att du inte är den du utger dig för att vara”, säger Charalambos A. Vlachoutsicos.

För de studenter som ställer sig frågande till vikten av autenticitet brukar han lägga fram ett exempel:

Anta att du håller i ett brainstormingmöte och någon lägger fram en idé som du tycker är riktigt dålig. Anta också att tålamod inte är din starka sida och att du spontant utbrister ”det är en dum idé!”.

Uppriktigt? Ja. Utvecklande? Nej.

Föreställ dig att du i stället reagerar annorlunda; att du av erfarenhet vet att din otålighet kan bero på att du inte riktigt förstår vad den andra personen egentligen menar. Om du fick veta mer om hur din medarbetare tänkte kanske idén inte skulle vara så dum?

Genom att erkänna för dig själv – och din grupp – att din medarbetare kan ha något värdefullt att erbjuda håller du tillbaka impulsen att vara spontan.

I stället säger du ”jag förstår inte vad du menar med detta, kan du berätta mer?”.
Vilken av dessa två autentiska reaktioner är den bästa? Tja, egentligen den som återspeglar mest av dig.

Tänk på att om du följer den spontana linjen och kallar idén för dum visar du endast upp din känsla. Uttalandet säger inget om din medvetenhet eller att du kanske inte vet vad den andra personen egentligen menar (och egentligen hänger de ju ihop: känslan av att någon annan är dum härrör ofta från irritation över att inte förstå).

Genom att säga ”berätta mer” uttrycker du en inre rättvisa. Det är autentiskt på så sätt att du ärligt erkänner att du inte alltid förstår allting.

Det är också mer effektivt, vilket enligt Charalambos A. Vlachoutsicos är hela poängen med äkthet.

”Ett spontant, kränkande svar hindrar det fria flödet av idéer i mötet. Det må så vara att de andra håller med dig om att idén är dum, men ingen kommer att våga öppna munnen. Du kan gå miste om goda idéer och viktig information.”

Det andra svaret har precis motsatt effekt. När medarbetarna ser att deras kollega inte trycks ner fungerar det som en försäkran om att de inte behöver vara rädda för att uttrycka sina egna idéer öppet.

I framtiden kommer de att erbjuda dig alla idéer och viktig information som de har.