Tycker du att det är viktigt med kundfokus, innovation och engagemang på ert företag? Då är du inte ensam, för det är de värdeord som de allra flesta företag har valt – inte bara i Sverige, utan i hela Europa.

Om man istället ställer frågan så här:

Tycker du att kundfokus, innovation och engagemang präglar svenska arbetsplatser?

Blir svaret nej då? Betyder det att orden bara blir ord och egentligen inte gör någon nytta? Kanske till och med skada?

Tänk om kunden som får höra att leverantörens värdeord är ”kundfokus” och ”engagemang” och inte alls upplever att de får den service och uppmärksamhet de vill ha?

Vi kan konstatera att nästan alla svenska företag över 10 anställda arbetar med sina värdeord, i syfte att få en gemensam syn och att kommunicera detta utåt. Vad många glömmer bort är att man långsiktigt måste arbeta med dessa ord för att det skall ske någon förändring. Det räcker inte med en workshop, uppdatering med orden på hemsidan och upprepning av orden i presentationsmaterial för företaget för att det ska ske.

Man måste ”leva” orden också.

Man skulle kunna jämföra det med en förälder som röker och som säger åt sitt barn att inte röka. Det går bra så länge barnet är litet, men kommer att bli mycket svårt när barnet är i tonåren. Så länge du som förälder inte låter bli dina cigaretter, så kommer det vara svårt för barnet att förstå varför det skulle vara en så stor sak att själv börja röka.

Vad ska man då göra för att nå dit?

Börja med att ställa er själva följande frågor:

• Vad betyder värdeorden för er – på vilket sätt och när ska ni ha nytta av dem
• Ge exempel på situationer och beteenden som präglas av era värdeord idag!
• Dela med er av historier från vardagen där någon varit ett föredöme utifrån er värdegrund.
• I vilka beslutssituationer bör värdegrunden vara styrande? På vilket sätt – ge exempel?
• Vilka är de största utmaningarna med att låta värdeorden vara mer styrande för verksamheten? Hur kan man bemöta dessa utmaningar?
• Finns det några situationer där värdegrunden inte fungerar, eller där värdeorden står i konflikt med varandra?

Gör gärna handlingsplaner med tydligt ansvar och när olika aktiviteter skall vara klara. Påminn varandra och organisationen med att leva orden.

(delar av artikeln hämtad från motivation.se)

Omfamna misslyckandet? Vadå, ska jag tänka negativt nu? Vad kan komma för gott ur det kanske du tänker. Borde jag inte hitta andra sätt att tänka istället, ”tänk positivt”, ”se möjligheter i stället för problem”?
 
Den här artikeln vill visa att det dels kan vara kontraproduktivt om man ständigt försöka undvika att misslyckas, dels att de finns något värdefullt i att misslyckas. Några av de saker som finns att hämta ur misslyckandet är ökad inre trygghet och bättre kontakt med det autentiska jaget.
Oron för ett misslyckande kan också vara konstruktiv och givande som du kommer att se.
Vem vet, kanske misslyckandet väntar runt hörnet, lika bra att vara beredd…
 
För många är det svårt att acceptera misslyckanden. Det kan bero på att vi har mål som är viktiga för oss, så viktiga att de till och med har blivit en del av vår identitet. Att leva målen, prata om dem och nå dem blir ett måste, att misslyckas att nå dem blir då som en attack på vår personlighet eller ett tecken på att vi inte duger.
 
Går det att skydda sig mot misslyckanden? Perfektionism är ett sätt att försöka skydda sig, ett sätt att försöka få kontroll.  Det är en egenskap som många värderar högt, men det kan också vara ett beteende som är mycket energikrävande om det ständigt ska upprätthållas.
 
Tänk om vi skulle omfamna misslyckandet i sig i stället, inte bara se det som något ingår i karriärutvecklingen (”hos oss är det OK att våga och få misslyckas”) eller något som tar oss vidare mot framgång (”det var ingen misslyckande, det var ett lärande”).
 
Att falla ordentligt har sina fördelar
 
Det finns otaliga böcker och biografier som berättar om människor som lyckats men mycket få om de som misslyckats.
Tänk att få slappna av och släppa på rädslan att aldrig våga köra i diket, göra fel, klanta till det ”big time”. Och då menar jag inte all de små misstagen som åtminstone jag gör ett par av varje vecka, utan de större flopparna.
 
Att falla ordentligt gör oss grundade, vi ser saker som de är utan glitter och försköningar, menar zenbuddhisten Natalie Goldberg. Framgång varar inte för evigt, alla åker någon gång på ett rejält bakslag eller en ordentlig motgång. Prestation och framgång kan göra oss lite väl självsäkra, vi tror vi kan gå på vatten och vill ha och göra mer. För att se och känna saker som de verkligen är behöver vi krascha. Bara då kan vi komma i kontakt med våra autentiska jag på riktigt, enligt Goldberg.
 
J.K Rowling höll examenstal på Harvard 2008 på temat misslyckande.
 
”Simply because failure meant a stripping away of the inessential. I stopped pretending to myself that I was anything other than what I was, and began to direct all my energy into finishing the only work that mattered to me... I was set free because my greatest fear had been realised, and I was still alive. Failure gave me an inner security that I had never attained by passing examinations.”
 
Rädslans konsekvenser
 
När rädslan för att misslyckas är stor får det olika konsekvenser:
 

• Vi utmanar oss inte mer än vad vi är säkra på att klara av. Lägger ribban på en nivå som är lite under vår kapacitet så vi med säkerhet lyckas komma över. Vi sänker kravnivån för att lyckas och genom det inte försämra självkänslan.
• Perfektionism och kontrollbehov som medel för att hålla misslyckanden borta kan ta mycket energi från annat. Det kan i sin tur leda till misslyckanden...
• Att hålla sig inom trygghetszonen för mycket leder inte till utveckling och nya framgångar
• Personer som har ett s.k statiskt mindset, och som har en medfödd stor talang för något låter bli att försöka utveckla sig för att bli bättre eftersom de anser förmågan/talangen ju är medfödd, det går inte att ta den vidare. De tränar inte, utmanar sig inte eller sätter inte upp högre mål. Om man misslyckas blir det ett stort personligt bakslag, min talang (= jag) räcker inte till.

Det fanns t.ex förr en statisk föreställning om att man inte kunde träna fysiskt för att bli bättre i golf, mycket av golftalangen ansågs vara medfödd. Tiger Woods ändrade på den uppfattningen.
 
Läs mer om olika mindset (statiskt och dynamiskt) Carol Dwecks bok ”Mindset”.
 
Oro kan vara konstruktivt
 
Det behöver inte vara jobbigt eller påfrestande att oroa sig. Oro är en naturlig del av att vara människa. Genom att lyssna till den, undersöka den och aktivt välja hur vi ska hantera den skapar vi en beredskap för eventuella motgångar.  Vi blir bättre förberedda om det händer något (och det gör det ju förr eller senare).
Oro kan också leda till att vi inte tar onödiga risker utan att först undersöka saker och ting ordentligt.

Oron gör att vi ökar medvetenheten för eventuella hinder och har en plan för hur vi möter och hanterar dem när de dyker upp.
Så genom att se det berömda glaset som halvtomt i stället för halvfullt anstränger vi oss mer för att hitta sätt och lösningar som fyller det så vi inte riskerar att det blir tomt.
 
Vad göra?

•  Våga prata om egna misslyckanden
• Ta reda på vilka dina främsta styrkor är, fokusera sedan på att göra mer av det du redan är bra på. Det kan minska risken för misslyckanden.
• Sätt rimliga mål, gör en plan, ta små steg (gärna tillsammans med en coach), lägg inte ribban för högt det första du gör.
• Ta ett steg tillbaka och analysera misslyckandet – vad hände, varför, vad lära,…
• Öka förståelsen för din egen personlighetstyp och hur den fungerar i olika sammanhang, vad som händer vid stress, mm.

Mer att läsa om du vill
Stephen Pile -  ”The book of heroic failures”
Scott Sandage  - ”Born losers”
Carol Dweck – ”Mindset”
 

Ofta när jag är ute och håller föredrag om personligt ledarskap, karriär, pengar och mål är det en fråga som ofta dyker upp.

"Måste jag ha en massa mål?" Kan jag inte bara ”go with the flow”?"

Absolut, det finns inget som säger att man måste ha tydliga mål. Mål som dessutom är kopplade till ”måste” eller ”borde” är inga bra mål, de kommer ofta utifrån vad andra tycker är bra och inte inifrån dig själv.

Men även om det inte uttrycks som mål så vill ändå de flesta göra olika saker, prova något nytt, förbättra, åstadkomma eller förändra något. Det kan handla om allt från semesterresa, göra något med huset, se en viss fågelart, få koll på sina papper, börja spara mm. Allt det kan uttryckas som mål om man vill. Mål behöver inte vara så stora och ambitiösa.

(Ofta har vi mål, även om de inte uttrycks så, på flera olika områden, men när det kommer till pengar och karriär så verkar det vara svårare.)

När du bestämt dig för något du verkligen vill göra då ökar sannolikheten att det blir av om du har en deadline och en plan med aktiviteter för att komma dit.
När det gäller sparande så blir man mer fokuserad och disciplinerad med ett sparmål, jämfört med att bara spara för att man ska eller för att det känns bra. När du har ett mål så går det att i olika valsituationer ställa sig frågan ”vill jag lägga pengar på det här eller spara dem för att kunna nå mitt mål X ?”

Problemet för de flesta är att de egentligen inte vet vad de vill. Utan att veta eller att ta reda på det så blir man lätt styrd och påverkad av vad andra tycker är bäst. Personer i omgivningen kommer gärna med tips och förslag, men de är ofta inte relevanta för dig, för omgivningen vet ju inte vad själva vad de vill (eller vad du vill). Med ett tydligt mål skickar du också signaler till omvärlden och blir mer uppmärksam på sådant som hjälper dig på vägen, sådant som dyker upp som av en slump (synkronicitet!).

Att röra sig mot ett mål som betyder något ger energi, en känsla av att ta ansvar för sitt liv. Det ökar sannolikheten att du tar dig till ett ställe där du kommer bäst till din rätt. Ett mål hjälper dig i olika beslutssituationer du ställs inför. Du blir tydlig mot omvärlden. Och det är kul att nå dem!

Finns det inga nackdelar eller risker med att ha mål?

En risk kan vara att du blir så fokuserad på målet att du missar andra möjligheter som dyker upp längs din väg. Eller glömmer bort annat i livet som också behövs för att må bra.

När saker och ting inte går riktigt som tänkt eller man möter hinder är det lätt att man ändrar målet. Gör inte det. Det viktiga är att inte låta den plan man har bli en ”sanning” som verkligheten ska anpassas efter och som man till varje pris måste följa. Var öppen både för oväntade händelser och oväntade hinder på vägen mot målet. Något oförutsett inträffar nästan alltid, "life happens", lika bra att vara beredd på det.  Och det kan ju vara något bra.

Eller kan det vara så att vi sätter mål och gör detaljerade planer för att just stänga ute alla möjligheter som finns och lita till det vi vet och känner till? Ett sätt att försöka ha kontroll över världen omkring oss? Om du är lagd åt det hållet, hur skulle det vara att inte ha några som helst mål eller planer och bara vara öppen för det oväntade som händer? Släppa ratten helt enkelt.

Oavsett om du försöker ha kontrollen eller inte så flyter ju livet på ganska bra och saker händer ändå.

Jag tror inte på någon av ytterligheterna, ha många mål+detaljplaner eller släppa ratten helt. Jag tror däremot att en kompassriktning för sig själv är viktig och att veta vad som är viktigt på olika områden i livet. Utifrån det kan man sätta några tydliga mål på kortare eller längre sikt, samtidigt som man är öppen för vad som händer.

Ha mål eller ”go with the flow” - du väljer.