Söka jobb på 40-talet

I mina gömmor har jag ett läkarintyg som en gång tillhörde en numera avliden släkting. På 40-talet sökte han arbete som stationskarl inom Statens Järnvägar.

För att utröna lämpligheten i att anställa honom, behövde han genomgå en läkarundersökning. När jag läser detta läkarintyg från 1946, kan jag konstatera att det känns bra att tiderna har förändrats.

Bland frågorna, som läkaren noggrant har skrivit svar på efter undersökning av min släkting, finns t ex följande

• Har den sökande ett friskt utseende?
• Har den sökande god eller klen kroppsbyggnad?
• Är den sökande mager, lagom fet eller korpulent?
• Finns missbildning eller lyte (plattfot, högre grad av stammande o.s.v.)?
• Förete munhåla och svalg något abnormt (ärr efter tungbett)
• Tändernas beskaffenhet?
• Kan den sökande stå med slutna ögon och fötter, utan att vackla?
• Gör den undersökte intryck av att vara kroppsligen och andligen frisk?

Dessa och ytterligare ett 20-tal frågeställningar ingick i undersökningen.
Vad blev då läkarens utlåtande om min släkting? Passade han för ett arbete som stationskarl?

Nej, tyvärr gjorde han inte det. Läkaren avrådde att anställa honom på grund av för dålig kroppskonstitution, med en klen till dålig kroppsbyggnad.
Kanske var detta en korrekt bedömning då stationskarlen, efter vad jag har förstått, hade ett fysiskt krävande arbete med bland annat i och urlastning av gods samt växlingsarbete på banområdet.

Än idag krävs för vissa arbeten grundliga läkarundersökningar innan anställning. Numera anses dock ett flertal av dåtidens frågeställningar och formuleringar inte relevanta i sammanhanget - och tur är väl det!