Höga förväntningar, fantastiska resultat?

1968 påbörjades en studie av Robert Rosenthal som senare döpts till ”Pygmalion i klassrummet” och fått stor uppmärksamhet. Han lät underrätta lärarna på en skola i USA, att vissa av deras elever skulle komma att göra stora framsteg under läsåret. Lärarna hade då blivit tilldelade ett test som de gav till eleverna som sedan rättades av universitetet. Forskarna plockade då slumpmässigt fram vissa elever och hävdade att dessa skulle komma att göra stora framsteg. Senare under läsåret lät forskarna testa eleverna ett antal gånger och det blev faktiskt så att de elever som lärarna hade blivit underrättade om att de skulle bli duktigare också blev det. Lärarna upplevde dessutom dessa elever som gladare, mer välanpassade samt intressantare än de övriga eleverna. Andra elever som också visade på utveckling upplevdes inte som lika duktiga av lärarna.

I efterhand har man tolkat resultatet som en effekt av de positiva förväntningar som lärarna hade på vissa av elever. Lärarna har visat via ord, leenden och blickar att de förväntat sig mer av vissa elever och på så sätt påverkat dessa till att prestera mer. Det har utförts fler försök som även de har visat på styrkan hos omgivningens förväntningar.

Om vi översätter eleverna i klassrummet till ”medarbetare” och lärarna till ”cheferna”, torde effekten bli densamma. Nu har du förmodligen inte en forskare som kommer till dig och talar om att dina medarbetare snart kommer att göra stora framsteg, vilket kanske försvårar saken. För du har kanske olika förväntningar på olika personer? Detta på grund av en massa olika anledningar. T ex kan det vara så att du av erfarenhet vet att X presterat så och så under årens lopp och känner att sannolikt kommer X att prestera ungefär på samma sätt framåt i tiden.

Ett mycket vanligt antagande. För individen kanske inte särskilt utvecklande…? Ponera att du en vacker dag istället tänker att X har ju en massa andra kvaliteter som naturligtvis inte alltid synts i X:s arbete. X kanske inte har haft möjligheten att få visa dessa styrkor eftersom X alltid får utföra det som man vet att X klarar av så bra. X kanske till slut blir lite trött på att aldrig få utmanas och utvecklas och börjar göra det X brukar på ett lite slarvigare sätt. För det är ju ingen som förväntar sig något annat av X.
Titta på dina medarbetare ur ett annat ljus. Alla människor har brister och fel och tyvärr är vi alldeles för duktiga att koncentrera oss på detta i stället för att se styrkorna och begåvningen. Utmana dig själv att se åtminstone en ny positiv sida hos alla dina medarbetare. Vill du utmana dig än mer – försök upptäcka ännu fler positiva sidor hos dem. Så småningom kommer er grupps prestation att bli ännu bättre.

Skrivet av: Åsa Bergman Målbäck