Ibland kan man tro att man måste göra om sig, bli en helt annan person, för att bli framgångsrik. Det behövs inte, det som behövs är vara mer av det man redan är.

Frågan är då hur jag gör det?

 Den här artikeln beskriver hur du kan få syn på dina främsta talanger och utveckla dem till styrkor. För ju mer du använder dina naturliga talanger och styrkor, desto roligare blir det.

 Till att börja med, vad är en talang?

 Talang är ett naturlig återkommande beteende, sätt att vara på och tänka på som kan användas på ett sätt som skapar resultat/nytta/värde.

Ju starkare talangen är, desto större chans att bli framgångsrik. En talang kan vara oslipad, omedveten och oanvänd eller motsatsen. När talangen medvetandegörs, används, tränas och utvecklas så blir den en styrka som konsekvent kan ge bra resultat vid vissa typer av uppgifter.

 Många människor vet tyvärr inte vilka deras främsta talanger och styrkor är.

 Kunskap om sina talanger och styrkor gör till exempel att

- det är enklare att välja och få en karriär som passar den man är (som troligtvis då också ger en högre lön, större trivsel och mer energi)

- man kan ta sig an problem och utmaningar effektivare genom att medvetet använda sina styrkor

- man vet vad man själv är bra på och vad andra gör bättre så man lägger tid och energi på rätt sak.

 På frågan ”vilka är dina främsta styrkor?” svarar många med någon erfarenhet eller kunskap man har, till exempel projektledningskunskap. Det är inte en styrka, styrkan kan i det sammanhanget istället vara att organisera och få ihop allt eller att kommunicera idéer och mål på ett effektivt sätt. En styrka består av talanger, gjorda erfarenheter när talangerna använts och utvecklade färdigheter/skickligheter i att utföra.

Hur ska du då veta vilka dina främsta talanger är?

Här är till att börja med fem ledtrådar som kan göra att du upptäcker dina naturliga talanger. Skriv gärna ner de aktiviteter eller observationer som dyker upp när du funderar.


- Det är aktiviteter/sysselsättning som du dras till automatiskt. Du kan bara inte låta bli att ta dig an dem.

- Aktiviteter som du lär dig snabbt.

- Aktiviteter där du helt naturligt vet vilka nästa steg är och du kan uppleva ett flow när du håller på med dem.

- Aktiviteter där du excellererade, där du efteråt undrar ”Hur lyckades jag med det där?”

- Aktiviteter du får energi av, antingen medan du utför dem eller omedelbart efteråt och du undrar ”när kan jag få göra det där igen?”

En annan övning du kan göra är ”Tidslinjen”.

Rita upp en linje på ett papper och dela in den i år. Längst till höger ligger dagens datum, och så går du bakåt i tiden, år för år. Markera varje år med ett streck. Skriv sedan in större händelser, projekt, uppgifter, mm, som har haft en stor betydelse för dig och där du kände flow, energi, tillfredsställelse. Skriv in dem vid de årtal de inträffade.

Titta på linjen, vad ser du? Vilka är dina valda händelser? Vad gör att just de är med på linjen? Vilka styrkor använde du för respektive händelse? Vad kan det säga om vad du ska göra för att komma mest till din rätt?

 Andra sätt för att få ledtrådar till sina styrkor är

- var uppmärksam på återkoppling du får av andra när du gjort olika saker. En del av det vi gör tycker vi är så naturligt så vi ser det inte som någon speciella styrka, vi bara gör. Men andra ser det och uppmärksammar oss på det.

- Prova olika sätt att agera, leda eller lösa en uppgift. När du förändrar sättet vad händer då? Hur påverkas andra? Vad fungerar bäst? Genom att prova dig fram med olika sätt och stilar så destillerar du fram det som är ditt bästa jag.

Investera i dina talanger – och det måste inte vara 10 000 timmar

Forskning kring talang visar att alla har talang inom olika områden, och att alla kan nå mästarklass inom ett område där talangen är störst.

Ingen är född mästare eller expert. Det finns heller ingen åldersgräns för att hitta eller utveckla sin talang. Det handlar heller inte om IQ för att nå mästarprestationerna.

Det som är avgörande är mängden och kvaliteten på tiden vi lägger ner på att bli riktigt bra. Du har säkert hört teorin om att det behövs 10 000 timmar av fokuserad träning (”deliberate practice”) för att bli mästerligt bra. Så mycket kanske vi inte vill satsa men klart är att utveckla en talang till en styrka är inte gratis.

För att talanger ska utvecklas till styrkor behöver vi investera tid och energi.

Till att börja handlar det dock om att bli medveten om vilka som är ens främsta talanger och vad som gör mig unik. Sedan öva, förädla, skaffa erfarenheter, få feedback – ha en plan.

Ett sätt att börja göra det är att medvetet använda utvalda styrkor på de mål eller utmaningar du har framför dig.
Skriv till exempel ner ett par av dina viktigaste uppgifter som du har framför dig just nu. Välj sedan ut vilken eller vilka av dina talanger/styrkor du kan använda i just det här fallet.
Observera sedan dig själv när du utför uppgiften.
Notera det du såg och upplevde.

 Filosofin bakom att utveckla och använda sina styrkor mer är att det är bättre att vässa dig där du är naturligt bra, istället för att försöka vara halvbra på många olika saker där du inte har naturlig talang.
Att investera i att få sina icke-styrkor att bli lite bättre i stället för att satsa på att få riktig spets på sina främsta styrkor leder till dissonans och medelmåttighet.

I ett team handlar det om att ha ett antal individer som var och en är riktigt bra på ett eller ett par olika områden, och där individerna genom det kompletterar varandra. Alla i teamet ska inte vara halvbra på allt.

Ska man inte ta hand om sina brister då? Det ska du om du har svagheter som leder till att du hindrar dig eller förstör för dig själv eller andra, då måste du förstås göra något åt dem.

Ta ansvar för att ”äga” och använda dina talanger och styrkor!

 Ta gärna en kontakt för att prova på StrengthsFinder – ett sätt att öka medvetenheten om sina främsta talanger.
 

Antag att du fått i uppgift att föreslå olika produkter och tjänster som kan utnyttja en ny teknisk plattform som ni utvecklat. Du ber dina teammedlemmar undersöka marknaden och brainstorma idéer.

Du sätter upp ett möte där ni ska diskutera idéerna.Vid mötet så börjar Anna med att presentera sitt förslag. Hon har backat upp det med en hel del vettig statistik och hon förklarar varför hon tror att idén kommer att bli framgångsrik.

Efter Anna så kommer Erik med sitt förslag. Han har testat det på olika fokusgrupper som han har material från.Olyckligtvis så är båda förslagen komplexa och så ni kan bara utveckla en av idéerna vidare. Under diskussionen framgår det allt mer att de flesta verka föredra Annas idé. Många tycker att den ”känns bra” och att den skulle vara bäst för den nya plattformen.

Nu kan det vara så att det finns en god chans att teamet föredrog Annas idé helt enkelt för att hon var den som presenterade först. Det här är ett exempel på en beslutsfälla, att det man hör först får störst vikt. I den följande texten så går vi igenom fler exempel på beslutsfällor att se upp med.
Vi fattar ibland beslut till synes ologiskt och irrationellt, vilket beror på vår oförmåga att hantera information helt objektivt. Det kan bl.a leda till att vi missbedömer risker och hot.

Ett exempel är när du får motsägelsefull information presenterad för dig så tenderar du att gilla det som stödjer de förutfattade meningar du har i frågan. Eller så kanske du lutar åt det som du hörde först.

Eftersom de flesta inte är medvetna om den här typen av beslutsfällor har de stor tendens att dyka upp i gruppmöten. Det är viktigt att vara medveten om de olika psykologiska favoriseringar som kan uppstå p.g.a att följderna av fel beslut kan bli allvarliga.

Om du är insatt i det som kan uppstå så kan du informera andra i gruppen om fällorna.

Exempel på beslutsfällor:

 1) Bekräftande bevis
Vi söker och hittar snabbt bevis och tecken som stödjer våra förutfattade meningar och åsikter, oavsett vilka de är. Det kan innebära att tankegångar och idéer som inte stämmer med våra ”sanningar” tar vi inte in. Risken är då att vi inte är öppna för nya idéer eller möjligheter.
Ett sätt att undvika den här fällan i en grupp är att se till att det finns olika typer av personligheter och erfarenheter i gruppen, samt uppmuntra alla att dela med sig av sina idéer utan att andra kritiserar dem. Man kan också prova metoden ”Sex tänkande hattar”.

 2) Störst vikt vid det första
Vi har en tendens att lägga störst vikt vid det första argumentet vi hör och sedan låta det få stor vikt vid beslutsfattande. Det är ju en teknik som kan användas av den som vill styra de som lyssnar eller de som man förhandlar med.
Det går att undvika fällan genom att ha mycket information i frågan, samla fakta, vara påläst och förberedd.

 3) Göra som andra gör och tycker
En fälla som är besläktad med ”grupptänkande”. Fällan består i att göra eller ha en åsikt på grund av att många andra gör eller tänker samma sak. Det kan då vara svårt att gå mot strömmen och få gehör för avvikande åsikter.
Du kan undvika detta genom att t.ex låta deltagarna skriva ner sin idéer innan diskussionen börjar. Det ger dig en chans att få en uppfattning om vad alla står för och känner innan risken för grupptänkande uppstår.

4) Stor exponering vinner
Det här är något som reklamare och marknadsförare är väl bekanta med. Det bygger på att ju mer upprepad information vi får om något desto större sannolikhet att vi gillar det och kommer att välja det alternativet. Till slut blir det vi hör gång på gång sant.

 5) För mycket information
När vår hjärna får för mycket information och för många alternativ att ta ställning till blir det ”information overload”. Det kortikala systemet blir utmattat och vi reagerar med vilja fly eller fäkta. Det kan leda till att vi antingen skjuter upp beslutet för att vi inte orkar mer just nu, eller fattar ett snabbt beslut bara för att bli av med. Och då kan det förstås bli galet.
 

Definitionen på ”Lärande” är enligt Wikipedia: ”Lärande kan definieras som ’varje process som hos levande organismer leder till en varaktig kapacitetsförändring som inte bara beror på glömska, biologisk mognad eller åldrande’.

En av många ansedd bristfällig och väl förenklad förklaring. Lärande innebär väldigt olika saker beroende vem vi är, vad vi har för syften, värderingar och vilket sammanhang vi använder ordet i.”.

Under sommaren har jag haft anledning att reflektera över varför det ibland är så svårt att lära sig nya saker, medan andra går som en dans. Anledningen till varför jag började fundera på ämnet var för att jag bestämde mig för att lära mig att crawla. På riktigt. Inte bara lite vevande med armarna i 5 simtag för att sedan avsluta flåsandes för att jag aldrig lärt mig riktigt hur man kan andas samtidigt. Sagt och gjort.

Med pedagogisk f d tävlingssimmerska skulle jag då skrida till verket med en konkret simlektion. Jag såg fram emot detta enormt och studerade till och med olika instruktionsvideos på nätet. Jag var entusiastisk över uppgiften. Det gick fantastiskt bra och det var väldigt, väldigt roligt. Nu behöver jag bara öva på det jag lärt mig för att få in det mer naturligt utan att behöva tänka så mycket under tiden.

Under ungefär samma tidpunkt som lärandet av att crawla, skulle jag göra min egen bokföring. I mina ögon en rätt tråkig sysselsättning. Varje gång som jag skall göra denna bokföring, stöter jag på patrull. Patrull i den bemärkelsen att jag alltid gör fel någonstans. Det tar enormt mycket tid att hitta var felet är för att ordna upp det. När jag träffar min revisor berättar han – också väldigt pedagogiskt – hur jag ska göra och varför och sedan utför jag ju bokföringen löpande utan att någonsin lära mig hur det ska vara. Jag glömmer bort hela tiden.

Dessa två saker handlar inte om att man behöver ha någon särskild intelligens för själva inlärandet. Det räcker med att vara normalbegåvad. Man behöver uppenbarligen inte vara under en viss ålder heller. Nej, den stora skillnaden är viljan att lära, hur intresserad du är av det du skall lära dig. Du måste känna att det i någon mening ger dig något, kanske skall det till och med vara kul. Ju roligare, desto lättare. Eller åtminstone blir det lättare att lägga ned en massa tid på att lära in.

Vart vill jag komma med det här då? Jo!

När du skall rekrytera – leta inte bara efter den som ser ut att ha rätt erfarenhet och kompetens. Leta efter den som vill, är intresserad och tycker att det är kul.
När du ska ge en medarbetare en större utmaning – titta mer på viljan och förmågan, än tidigare erfarenheter.

Innan du tackar jag till nästa jobb – ställ dig först frågan: Kommer jag att tycka att det här är kul?
 

Forskning visar att upplevd orättvisa på arbetet, minskar medarbetarnas engagemang och lojalitet samt ökar risken för vantrivsel, sjukfrånvaro och hög personalomsättning.

Vad är det då som gör att människor känner sig orättvist behandlade på en arbetsplats?

Frågan är komplex då den kan vara både subjektiv och ibland något diffus i sin skepnad. Det är inte alltid det handlar om att kollegan har 1000 kronor mer i lön.

I många fall är det snarare en känsla av bli förbisedd och att någon annan kanske fick möjligheten till den nya chefsrollen eller till det spännande projektet.
100 % rättvisa är en omöjlighet, det fick vi erfara redan som barn. Det är svårt att tillgodose allas behov och önskningar på en arbetsplats. Som ledare är det därför viktigt att skapa förutsättningar för ett positivt arbetsklimat där medarbetarna i möjligaste mån involveras och informeras inför förändringar och också ges möjlighet att förstå varför olika beslut tas och på vilka grunder. 

Om företagen och dess ledare strävar efter ett så rättvist agerande som möjligt och ett respektfullt bemötande gentemot medarbetarna, finns goda förutsättningar att skapa engagemang, delaktighet och arbetsglädje hos de anställda.
 

Så här efter semestern brukar många av oss vilja göra förändringar. Vi har fått tid att reflektera och fått perspektiv på vad och hur vi gör vilket ibland leder oss in på nya vägar.
För vissa kan det handla om att ta det lite lugnare, stressa mindre och ta tid för att vara mer närvarande. Det kan vara en enkel sak att säga, men en svårare att genomföra i praktiken, speciellt om arbete och vardag får adrenalinet att flöda.
Nu efter semestern finns förstås en risk att hamna i det hektiska livet igen och glömma bort att ta tid för reflektion, för att vara närvarande med de du tycker om, för att fokusera eller för återhämtning. Finns det en risk att du nu kommer att fylla kalendern med massor av aktiviteter på bekostnad av det som verkligen är det som är viktigast för dig? Eller att du själv inte tar kontroll över din tid utan låter kalendern fyllas av sig själv?
Många lider ”busyholism”, det vill säga ett behov att hela tiden göra något, att fylla kalendern med olika aktiviteter, ständigt vara uppkopplad och inte låta hjärnan vila från alla intryck och all information. Oavsett om det är på arbete eller fritid. Det kanske blir mycket gjort men kostnaden är att det tar energi, orken till annat kanske inte finns, hjärnan får hela tiden starta-stoppa-starta-stoppa på grund av multitasking.

Är du i riskzonen? Här är några påstående att fundera kring. Sätt 1 om påståendet inte alls stämmer på dig, 5 om det stämmer i hög grad. 3 om det stämmer ibland. Ta gärna lite tid på dig. Det intressanta är inte om du sätter 1 eller 5 på allt, utan vad du kan se och lära av genomgången. Men det är klart, får du maxpoäng så är det ju en väckarklocka.

1. Jag är trött för det mesta.
2.  Jag verkar alltid vara på gång och ha något att göra.
3. Många av mina närmaste (partner, vänner, familj,…) uppskattar inte allt som jag måste göra.
4. Jag blir frustrerad om jag inte får göra klart en uppgift eller om jag blir avbruten och måste skjuta upp den till senare.
5. På helger / lediga dagar har jag en lista över saker jag måste hinna med att göra innan jag kan ta det lugnt eller göra det som är kul. Dock så kommer jag sällan till att göra det som är kul eller vila.
6. Jag känner mig ofta att jag inte är närvarande med de som tycker bäst om.
7. När jag väl gör det som jag verkligen gillar så är jag oftast för trött för att uppskatta det.
8. Jag får dåligt samvete när jag vilar eller tar det lugnt.
9. När jag till exempel är med på någon av barnens aktiviteter eller något annat, så missar jag det roliga på grund av att jag är för upptagen med att tänka på vad jag måste göra, SMS:a eller annat.
10. Jag använder mycket socker och kaffe för att hålla mig igång på dagarna. På kvällen behöver jag ibland alkohol för att varva ner.
11. Jag känner mig ångerfull för att jag inte gör det som jag verkligen vill göra.
12. Jag upplever att jag har fler saker att ansvara för än de flesta andra.
13. Jag gör det mesta snabbt, till exempel kastar i mig maten utan att känna hur det smakar eller klär på mig snabbt.
14. Jag glömmer under längre perioder bort att ta hand om mig själv, till exempel slarvar med maten, glömmer att dricka, glömmer att gå på toaletten.
15. Mina vänner och min familj säger att de inte träffar mig tillräckligt ofta. Eller när jag gör det så säger de att jag inte är närvarande.
16. Så fort det blir väntetid (buss, tåg, kö,…) eller en paus tar jag upp min telefon eller iPAD för att kolla om det hänt något, spela något spel, etc.

Vilket resultat fick du? Vilka tankar väckte det? Vad borde du göra mer/mindre av?
Är det något du vill förändra och behöver ett bollplank i den processen, hör gärna av dig.

 

Tycker du att det är viktigt med kundfokus, innovation och engagemang på ert företag? Då är du inte ensam, för det är de värdeord som de allra flesta företag har valt – inte bara i Sverige, utan i hela Europa.

Om man istället ställer frågan så här:

Tycker du att kundfokus, innovation och engagemang präglar svenska arbetsplatser?

Blir svaret nej då? Betyder det att orden bara blir ord och egentligen inte gör någon nytta? Kanske till och med skada?

Tänk om kunden som får höra att leverantörens värdeord är ”kundfokus” och ”engagemang” och inte alls upplever att de får den service och uppmärksamhet de vill ha?

Vi kan konstatera att nästan alla svenska företag över 10 anställda arbetar med sina värdeord, i syfte att få en gemensam syn och att kommunicera detta utåt. Vad många glömmer bort är att man långsiktigt måste arbeta med dessa ord för att det skall ske någon förändring. Det räcker inte med en workshop, uppdatering med orden på hemsidan och upprepning av orden i presentationsmaterial för företaget för att det ska ske.

Man måste ”leva” orden också.

Man skulle kunna jämföra det med en förälder som röker och som säger åt sitt barn att inte röka. Det går bra så länge barnet är litet, men kommer att bli mycket svårt när barnet är i tonåren. Så länge du som förälder inte låter bli dina cigaretter, så kommer det vara svårt för barnet att förstå varför det skulle vara en så stor sak att själv börja röka.

Vad ska man då göra för att nå dit?

Börja med att ställa er själva följande frågor:

• Vad betyder värdeorden för er – på vilket sätt och när ska ni ha nytta av dem
• Ge exempel på situationer och beteenden som präglas av era värdeord idag!
• Dela med er av historier från vardagen där någon varit ett föredöme utifrån er värdegrund.
• I vilka beslutssituationer bör värdegrunden vara styrande? På vilket sätt – ge exempel?
• Vilka är de största utmaningarna med att låta värdeorden vara mer styrande för verksamheten? Hur kan man bemöta dessa utmaningar?
• Finns det några situationer där värdegrunden inte fungerar, eller där värdeorden står i konflikt med varandra?

Gör gärna handlingsplaner med tydligt ansvar och när olika aktiviteter skall vara klara. Påminn varandra och organisationen med att leva orden.

(delar av artikeln hämtad från motivation.se)

Omfamna misslyckandet? Vadå, ska jag tänka negativt nu? Vad kan komma för gott ur det kanske du tänker. Borde jag inte hitta andra sätt att tänka istället, ”tänk positivt”, ”se möjligheter i stället för problem”?
 
Den här artikeln vill visa att det dels kan vara kontraproduktivt om man ständigt försöka undvika att misslyckas, dels att de finns något värdefullt i att misslyckas. Några av de saker som finns att hämta ur misslyckandet är ökad inre trygghet och bättre kontakt med det autentiska jaget.
Oron för ett misslyckande kan också vara konstruktiv och givande som du kommer att se.
Vem vet, kanske misslyckandet väntar runt hörnet, lika bra att vara beredd…
 
För många är det svårt att acceptera misslyckanden. Det kan bero på att vi har mål som är viktiga för oss, så viktiga att de till och med har blivit en del av vår identitet. Att leva målen, prata om dem och nå dem blir ett måste, att misslyckas att nå dem blir då som en attack på vår personlighet eller ett tecken på att vi inte duger.
 
Går det att skydda sig mot misslyckanden? Perfektionism är ett sätt att försöka skydda sig, ett sätt att försöka få kontroll.  Det är en egenskap som många värderar högt, men det kan också vara ett beteende som är mycket energikrävande om det ständigt ska upprätthållas.
 
Tänk om vi skulle omfamna misslyckandet i sig i stället, inte bara se det som något ingår i karriärutvecklingen (”hos oss är det OK att våga och få misslyckas”) eller något som tar oss vidare mot framgång (”det var ingen misslyckande, det var ett lärande”).
 
Att falla ordentligt har sina fördelar
 
Det finns otaliga böcker och biografier som berättar om människor som lyckats men mycket få om de som misslyckats.
Tänk att få slappna av och släppa på rädslan att aldrig våga köra i diket, göra fel, klanta till det ”big time”. Och då menar jag inte all de små misstagen som åtminstone jag gör ett par av varje vecka, utan de större flopparna.
 
Att falla ordentligt gör oss grundade, vi ser saker som de är utan glitter och försköningar, menar zenbuddhisten Natalie Goldberg. Framgång varar inte för evigt, alla åker någon gång på ett rejält bakslag eller en ordentlig motgång. Prestation och framgång kan göra oss lite väl självsäkra, vi tror vi kan gå på vatten och vill ha och göra mer. För att se och känna saker som de verkligen är behöver vi krascha. Bara då kan vi komma i kontakt med våra autentiska jag på riktigt, enligt Goldberg.
 
J.K Rowling höll examenstal på Harvard 2008 på temat misslyckande.
 
”Simply because failure meant a stripping away of the inessential. I stopped pretending to myself that I was anything other than what I was, and began to direct all my energy into finishing the only work that mattered to me... I was set free because my greatest fear had been realised, and I was still alive. Failure gave me an inner security that I had never attained by passing examinations.”
 
Rädslans konsekvenser
 
När rädslan för att misslyckas är stor får det olika konsekvenser:
 

• Vi utmanar oss inte mer än vad vi är säkra på att klara av. Lägger ribban på en nivå som är lite under vår kapacitet så vi med säkerhet lyckas komma över. Vi sänker kravnivån för att lyckas och genom det inte försämra självkänslan.
• Perfektionism och kontrollbehov som medel för att hålla misslyckanden borta kan ta mycket energi från annat. Det kan i sin tur leda till misslyckanden...
• Att hålla sig inom trygghetszonen för mycket leder inte till utveckling och nya framgångar
• Personer som har ett s.k statiskt mindset, och som har en medfödd stor talang för något låter bli att försöka utveckla sig för att bli bättre eftersom de anser förmågan/talangen ju är medfödd, det går inte att ta den vidare. De tränar inte, utmanar sig inte eller sätter inte upp högre mål. Om man misslyckas blir det ett stort personligt bakslag, min talang (= jag) räcker inte till.

Det fanns t.ex förr en statisk föreställning om att man inte kunde träna fysiskt för att bli bättre i golf, mycket av golftalangen ansågs vara medfödd. Tiger Woods ändrade på den uppfattningen.
 
Läs mer om olika mindset (statiskt och dynamiskt) Carol Dwecks bok ”Mindset”.
 
Oro kan vara konstruktivt
 
Det behöver inte vara jobbigt eller påfrestande att oroa sig. Oro är en naturlig del av att vara människa. Genom att lyssna till den, undersöka den och aktivt välja hur vi ska hantera den skapar vi en beredskap för eventuella motgångar.  Vi blir bättre förberedda om det händer något (och det gör det ju förr eller senare).
Oro kan också leda till att vi inte tar onödiga risker utan att först undersöka saker och ting ordentligt.

Oron gör att vi ökar medvetenheten för eventuella hinder och har en plan för hur vi möter och hanterar dem när de dyker upp.
Så genom att se det berömda glaset som halvtomt i stället för halvfullt anstränger vi oss mer för att hitta sätt och lösningar som fyller det så vi inte riskerar att det blir tomt.
 
Vad göra?

•  Våga prata om egna misslyckanden
• Ta reda på vilka dina främsta styrkor är, fokusera sedan på att göra mer av det du redan är bra på. Det kan minska risken för misslyckanden.
• Sätt rimliga mål, gör en plan, ta små steg (gärna tillsammans med en coach), lägg inte ribban för högt det första du gör.
• Ta ett steg tillbaka och analysera misslyckandet – vad hände, varför, vad lära,…
• Öka förståelsen för din egen personlighetstyp och hur den fungerar i olika sammanhang, vad som händer vid stress, mm.

Mer att läsa om du vill
Stephen Pile -  ”The book of heroic failures”
Scott Sandage  - ”Born losers”
Carol Dweck – ”Mindset”
 

Ofta när jag är ute och håller föredrag om personligt ledarskap, karriär, pengar och mål är det en fråga som ofta dyker upp.

"Måste jag ha en massa mål?" Kan jag inte bara ”go with the flow”?"

Absolut, det finns inget som säger att man måste ha tydliga mål. Mål som dessutom är kopplade till ”måste” eller ”borde” är inga bra mål, de kommer ofta utifrån vad andra tycker är bra och inte inifrån dig själv.

Men även om det inte uttrycks som mål så vill ändå de flesta göra olika saker, prova något nytt, förbättra, åstadkomma eller förändra något. Det kan handla om allt från semesterresa, göra något med huset, se en viss fågelart, få koll på sina papper, börja spara mm. Allt det kan uttryckas som mål om man vill. Mål behöver inte vara så stora och ambitiösa.

(Ofta har vi mål, även om de inte uttrycks så, på flera olika områden, men när det kommer till pengar och karriär så verkar det vara svårare.)

När du bestämt dig för något du verkligen vill göra då ökar sannolikheten att det blir av om du har en deadline och en plan med aktiviteter för att komma dit.
När det gäller sparande så blir man mer fokuserad och disciplinerad med ett sparmål, jämfört med att bara spara för att man ska eller för att det känns bra. När du har ett mål så går det att i olika valsituationer ställa sig frågan ”vill jag lägga pengar på det här eller spara dem för att kunna nå mitt mål X ?”

Problemet för de flesta är att de egentligen inte vet vad de vill. Utan att veta eller att ta reda på det så blir man lätt styrd och påverkad av vad andra tycker är bäst. Personer i omgivningen kommer gärna med tips och förslag, men de är ofta inte relevanta för dig, för omgivningen vet ju inte vad själva vad de vill (eller vad du vill). Med ett tydligt mål skickar du också signaler till omvärlden och blir mer uppmärksam på sådant som hjälper dig på vägen, sådant som dyker upp som av en slump (synkronicitet!).

Att röra sig mot ett mål som betyder något ger energi, en känsla av att ta ansvar för sitt liv. Det ökar sannolikheten att du tar dig till ett ställe där du kommer bäst till din rätt. Ett mål hjälper dig i olika beslutssituationer du ställs inför. Du blir tydlig mot omvärlden. Och det är kul att nå dem!

Finns det inga nackdelar eller risker med att ha mål?

En risk kan vara att du blir så fokuserad på målet att du missar andra möjligheter som dyker upp längs din väg. Eller glömmer bort annat i livet som också behövs för att må bra.

När saker och ting inte går riktigt som tänkt eller man möter hinder är det lätt att man ändrar målet. Gör inte det. Det viktiga är att inte låta den plan man har bli en ”sanning” som verkligheten ska anpassas efter och som man till varje pris måste följa. Var öppen både för oväntade händelser och oväntade hinder på vägen mot målet. Något oförutsett inträffar nästan alltid, "life happens", lika bra att vara beredd på det.  Och det kan ju vara något bra.

Eller kan det vara så att vi sätter mål och gör detaljerade planer för att just stänga ute alla möjligheter som finns och lita till det vi vet och känner till? Ett sätt att försöka ha kontroll över världen omkring oss? Om du är lagd åt det hållet, hur skulle det vara att inte ha några som helst mål eller planer och bara vara öppen för det oväntade som händer? Släppa ratten helt enkelt.

Oavsett om du försöker ha kontrollen eller inte så flyter ju livet på ganska bra och saker händer ändå.

Jag tror inte på någon av ytterligheterna, ha många mål+detaljplaner eller släppa ratten helt. Jag tror däremot att en kompassriktning för sig själv är viktig och att veta vad som är viktigt på olika områden i livet. Utifrån det kan man sätta några tydliga mål på kortare eller längre sikt, samtidigt som man är öppen för vad som händer.

Ha mål eller ”go with the flow” - du väljer.
 

Det finns mycket att oroa sig över – pengar, pension, hälsa, relationer, med mera. En del av det vi oroar oss för kan vi påverka, annat ligger utanför vår kontroll. Mycket av det vi oroar oss för handlar om något vi tror ska inträffa någon gång i framtiden, framtida problem.  Antagandena och föreställningarna  om vad som eventuellt kan inträffa någon gång skapar osäkerhetskänslor. Det verkar ofta som att vår hjärna då har en tendens att måla upp negativa scenarios snarare än positiva.
 
Osäkerhet kan leda till dåliga beslut
Vi gillar inte osäkerhet och oro och känslan att inte veta hur det kommer att bli. Osäkerhetskänslor är för de flesta av oss jobbiga och vi vill gärna bli av med dem om vi kan. Helst omgående. Vi vill ha kontroll över framtiden, veta vad som ska hända. Det kan leda till kortsiktiga dåliga beslut och att vi sätter upp mål som inte är helt bra.
Ett sätt att få en känsla av kontroll är att föreställa oss en önskad bättre framtid och formulera mål och visioner om hur det kommer att bli när vi kommer dit.
 ”Kan jag bara nå min bild av framtiden kommer allt blir bra”.
Så vi (över)investerar mycket tid i att sätta mål och hålla fast länge vid mål för att få känslan av att stå på säker mark.

Vi är beredda att gå långt för att minska osäkerhetskänslorna. De beslut vi fattar, där många kan vara riktigt stora (karriär, relationer), handlar kanske inte om vad som är bäst för oss på sikt, utan om att bli av med den oro och osäkerhet vi upplever nu.
 
Här finns några intressanta beslutsfällor att se upp med. En är t.ex en överskattning av hur lycklig man kommer att bli i framtiden, en annan är en övertro på vilken skillnad enstaka avgörande händelser kommer att göra.  Eller helt enkelt att jag vill med så liten ansträngning som möjligt må så bra som möjligt nu, en ”quick fix” tack.
 
Målfällor
Inspirerande mål är på många sätt viktiga, bra och motiverande, men det finns en risk med dem om de sätts upp i tron ger kontroll och att allt blir bättre se´n, bara jag når mina mål. Målen blir kanske är för stora och ambitiösa, vi gör misstaget att överskatta vår egen förmåga och underskatta tiden det tar.
En alltför stor fokusering på målet kan leda till att man missar det som är viktigt här och nu, att vi tänker att lyckan finns i framtiden. Men den där framtiden verkar ju aldrig komma…och vi missar att leva nu och se olika möjligheter som kommer i vår väg.
 
Hinder och motgångar dyker alltid upp och om vi inte är beredda på dem finns en risk att vi tappar motivation och energi och ger upp. ”Det löser sig” och tänka positivt funkar inte alltid som strategi, vi behöver vara mer proaktiva och ha en beredskap för vad som kan dyka upp på vägen. Det lönar sig att tänka igenom vilka eventuella hinder som kan dyka upp utifrån eller hur jag riskerar att hindra mig själv, och sedan ha en plan för det: ”Om X inträffar, då ska jag…..”
 
Att hantera osäkerhet
Men det finns en alternativ väg att hantera osäkerhetskänslor – lära oss bli mer komfortabla med osäkerheten och utforska den gömda potential som finns i den.
 
Filosofen Erich Fromm sa: ”Uncertainty is the very condition to impel men to unfold his powers. Uncertainty is where things happen. It is where the opportunities for success, for happiness, for really living – are waiting.”
 
 Ett sätt att hantera osäkerhetskänslorna innan vi alltför snabbt sätter igång och fattar beslut och sätter upp mål, är att stanna upp, ställa oss några frågor och låta svaren växa fram.
Att sortera upp i högarna ”det jag vet, fakta, sant” och ”antagande, gissning” kan göra en stor skillnad. Prova gärna det nästa gång du upplever oro och osäkerhet.
 

• Vad är det jag vet och vad antar/tror jag?
• Vilka bevis har jag för det jag antar?
• Vad är det jag ännu inte förstått och behöver ta reda på?
• Vad är viktigast för mig/oss just nu?
• Vad säger oron mig?
• Vilken potential kan det finnas i osäkerheten?
   

Det anses att en bra ledare kan underlätta skapandet och upprätthållandet av ett effektivt team, liksom är central för skapandet av kulturen. I det ligger då både möjligheter och risker. Risken är att om ledaren handlar fel så skadas gruppen allvarligt. Det är också lätt hänt att till exempel en chef som kliver in i en ny ledarroll då kan uppleva stor stress på grund av det upplevda ansvaret, makten och risken att det går fel.

Ett annat synsätt är att ett team utvecklas och formas till att bli som egen individ med sina unika karaktärsdrag och där det är alla medlemmars ansvar för dynamiken och kulturen. Man är beroende av varandra. Det gör att ledaren inte ensam kan lastas med allt ansvar för framgångar och misslyckanden. Det är därför viktigt att ledaren i början av en grupps utveckling är tydlig med var och ens ansvar, förväntningar, spelregler och mål.

I idrottssammanhang sägs det ofta att ledarna är överskattade, att det inte spelar någon roll vem som tränar, lägger upp taktiken eller coachar. Det är ju ändå alltid enbart upp till spelarna, den aktive, att prestera. Men ändå så är det ju ofta ledaren/tränaren som får bära hundhuvudet och gå när det går dåligt för laget. Så ledaren är nog viktig i alla fall, ibland till och med avgörande. Se på till exempel Bengan Johansson och hans sätt att leda handbollslandslaget under dess storhetstid. Ett annat exempel är Pär Mårts som oavsett spelarmaterial lyckas få laget att våga tro på sig själva och den uppgift det har.

En sak som är gemensamt för de två är att de ger/gav spelarna stort inflytande och ansvar, och att de har en vision för laget. De lyckas också få spelarna att prestera på toppen av sin förmåga när det gäller. I en "vanlig" grupp på arbetsplatsen behöver ledaren göra samma sak. Till en början vara mer styrande och ta kommandot för att sedan successivt ha modet att lämna över och delegera allt mer ansvar och makt till "spelarna". Hela tiden också påminna laget om vilket uppdraget är och vilka mål som ska nås.

En bra ledare behöver ha en rejäl portion mod. Förutom modet att delegera så behöver ibland svåra och osäkra beslut fattas, mod att låta deltagarna gå in i och vara i konfliktfasen, modet att också säga nej om man inte passar för uppdraget.
 

När man till exempel ska göra ett viktigt vägval, sparar i fonder eller aktier  eller bara känner sig allmänt osäker inför ett beslut är det lätt att dras med i olika psykologiska fenomen som kan ställa till. Genom att vara medveten om de hyss ens tankar och känslor kan ställa till med är det lättare att vara beredd när de dyker upp.

Som människor reagerar vi med fly-, fäkta- eller spela död-beteenden när vi upplever hot, fara eller osäkerhet. De beteendena är inte så rationella och kan göra att vi inte gör det vi bestämde oss för att göra från början.

Vi påverkas även av omgivningen och vad andra säger och gör. Även om du är i grunden tycker du är rationell så kommer du påverkas av alla andra som inte är det. Som chef och ledare är det, eftersom man ofta får fatta en mängd beslut, viktigt att vara medveten om både de vanliga fallgroparna och de som man själv oftast trillar i. Kan vara svårt att se sig själv, så du kan få hjälp att både se och arbeta med dessa tillsammans med en coach.

Besluten vi fattar har av psykologer konstaterats vara mer intuitiva och känslomässigt styrda då

- problemet är komplext och ostrukturerat
- informationen är tvetydig och/eller det blir för mycket information
- målen är dåligt definierade
- vi känner oss stressade (eller trötta)
- besluten beror på i hög grad på samspelet med andra.
Det beror bland annat på att hjärnans arbetsminne blir överlastat av för mycket  information och då väljer vi en enklare väg ut för att bli av med problemet/beslutet. Fly eller fäkta med andra ord.

Vanliga fallgropar

Nedan är några exempel på vanliga fallgropar att se upp med. Prova gärna att under en tid att observera och notera hur du själv beter dig i olika situationer och vad du har lätt att dras med i inför ett beslut.

Flockbeteende: om många agerar på ett likartat sätt får vi en signal, ett socialt bevis, om att det måste vara rätt beslut. Det är speciellt påtagligt när osäkerheten och komplexiteten är stor, då söker vi någon eller några att följa. Risken är dock att vi följer flocken/ledaren trots att det inte alls var enligt vår plan, eller att flocken/ledaren har fel. Att gå mot strömmen är svårt, att till exempel sälja när många andra pratar om att köpa, eller köpa när många andra är rädda och säljer är inte enkelt. Gruppens påverkan är stark och bli accepterad av gruppen är viktigt. Vi ingår som individer i en mängd olika grupper i samhället och blir genom det utsatta för påverkan från många olika håll.

Om du har dålig sakkunskap inom ett område lyssnar du mer på andras åsikter och risken att hamna i ett flockbeteende ökar.

Kollektiva stämningslägen påverkar oss. En stigande konjunktur ger ökad optimism hos andra eller i media, vilket gör att man själv blir mer positiv, självförtroendet ökar, man mår bra och vågar då ta större risker. Vi litar mer på det vi känner än på rationella argument och fakta.

Ökad pessimism hos andra och i media åstadkommer motsatsen. Vi påverkas av det vi hör och läser och blir negativa till risker och köp, vi tror mindre på framtiden. Till exempel så säljer vi aktier och fonder, skuldsätter oss mindre, håller i pengarna.

Mentala ankare: vi skapar (eller utsätts för) olika referenspunkter som vi använder när vi jämför värdet på olika saker. Ankaret blir det vi utgår från vid ett beslut. Om en produkt har ett visst ”normalpris” och priset går upp, är det lätt att vi tycker det är för dyrt för att vårt mentala ankare var ju det ursprungliga priset. Därför att det svårt att höja priset på en vara/tjänst efter att man sålt något till lockpris för att komma in på en marknad eller hos en kund.

Konsekvensprincipen: vi ändrar inte gärna ett beslut vi fattat. Det kan göra att vi håller fast vid ett dåligt beslut för länge, till exempel inte säljer en dålig fond eller aktie för att vi inte vill erkänna att beslutet var dåligt. Vi vill framstå som konsekventa (vilket ju är en bra sak i vårt samhälle) även om vi får information som motsäger beslutet.

Det mentala värdet på det vi beslutat om tenderar också att vara större efter beslutet än före, vilket gör det svårare att ändra sig. Vi söker bekräftande bevis som stärker vårt beslut.  Har du dessutom presenterat beslutet eller analysen för många andra så är det ännu svårare att backa. Så lärdomen här ligger i att kunna ändra ett fattat beslut oavsett tidpunkt, hur mycket arbete du än lagt ner eller för vilka du berättat om ditt beslut. Risken är dock att du uppfattas som inkonsekvent, vilket kan vara ett problem eftersom personer som är konsekventa generellt värderas högt.

Auktoritetstro: fallgropen här är att vi tenderar att ibland lita för mycket på experter och auktoriteter av olika slag, speciellt om de verkar självsäkra och klär sig snyggt. Alla är inte kompetenta även om de ger sken av det. Om du gillar en person finns det också en risk att du tolkar slutsatser och analys mer positivt än om det är en person du finner osympatisk. Ju mer osäkra vi blir desto mer tenderar vi också att följa någon eller några som verkar veta, med de risker som ett flockbeteende för med sig.

Vara smartare än andra och överskatta sin förmåga: Om man varit framgångsrik en tid så ökar riskviljan, man tror att framgångarna ska fortsätta komma och man överskattar sin förmåga. Man kan bli lite nonchalant och övermodig. Det är lätt att överskatta den egna förmågan och hur bra vi är på att t.ex planera tidsåtgång, göra prognoser, köra bil eller göra investeringar. Det kan leda till för dåliga förberedelser, att man gör för många affärer samtidigt, hoppar på ett jobb/uppdrag som är över ens förmåga eller att man bara lyssnar på det som bekräftar det man redan vet.
Det här fenomenet kan även uppstå i grupper och kallas då ”grupptänkande”.

Hantera förluster: vi gillar inte att förlora saker vi skaffat eller investerat tid och energi på. VI bär på det som kallas förlustaversion. Den kan leda till att vi har svårt att bryta en utvecklingskurva eller en situation i tid. Det här är något som märks tydligt när vi handlar fonder/aktier - om jag inte säljer så kan jag fortfarande leva med uppfattning att jag ju inte gjort någon förlust än. Så då väntar jag till det blir en uppgång igen och behöver inte hantera de jobbiga förlustkänslorna.

Men det kan också handla om att vara kvar för länge på ett jobb eller i en relation. ”Jag vet vad jag har, men inte vad jag får” är ett vanligt sätt att tänka.Osäkerheten kring det okända gör att vi hellre har det dåligt men vet vad vi har än tar ett steg ut i något okänt.

Att våga ta steget, förändra, är ett tema som ofta återkommer i karriärcoaching.

Mentala konton: vi har mentala konton för t.ex tid och pengar. egentligen är ju alla pengar lika mycket värda oavsett var vi har dem, pengar som pengar. Men rent mentalt så behandlar vi ändå pengar olika beroende på var de kommer ifrån eller var vi har dem. Bonusar, utdelningar, lottovinster och liknande tenderar att behandlas annorlunda än lönen, till exempel tycker vi att vi kan ta större risker eller vara mer vårdslösa med de pengarna.

Hjärnan delar in världen i ”konton” för att hålla ordning på tillvaron. Egentligen vet vi att pengarna som t.ex sätts in på olika kundkort, kaffekort eller liknande är precis samma pengar som man kan betala hyran med. Men ingen går ju omkring och ser sin totala ekonomi som en helhet. Därför lägger vår hjärna in pengar i olika ”fack”. Det är praktiskt och till och med helt nödvändigt för att göra världen omkring sig begriplig, men ibland blir mentala konton en källa till missförstånd som kan utnyttjas.
Det är inte svårt att se exempel på att vår tendens att dela in tillvaron i mentala konton utnyttjas av stater och företag. Vi betalar ”moms” och ”inkomstskatter” och arbetsgivarna betalar ”arbetsgivaravgifter”. Men i själva verket betalar vi ju själva rubbet, och allt är helt enkelt skatt.

Mentala konton behöver inte vara fel, men det är viktigt att se till helheten och den totala bilden.
 

Ett gediget CV med bra utbildning och lång arbetslivserfarenhet i all ära men hur går det om den nyanställda ”mönsterkandidaten” inte fungerar på sin nya arbetsplats? En felrekrytering är kostsam, både i ett ekonomiskt perspektiv men också sett till att hela arbetsgruppen riskerar att tappa tempo och energi när den nya kollegan inte fungerar/levererar som förväntat. Det är i det närmaste omöjligt att eliminera alla riskmoment vid en rekrytering men här kommer några tips som kanske kan vara till hjälp när en ny medarbetare ska anställas.

Alla människor passar in någonstans. Utmaningen ligger i att matcha kompetens och personlighet med den kultur som finns i företaget och det uppdrag som ska utföras. Kompetensen är oftast enklare att kartlägga än personligheten. Kompetens är dessutom något man i många fall kan tillförskansa sig längs med vägen. Därför bör de personliga egenskaperna ges stort utrymme i både kravprofil likväl som i intervjuer, tester och referenstagningar.

Inför upprättandet av kravprofilen, är det bra att också inventera profiler och egenskaper i den befintliga gruppen. Vilken egenskap saknas i gruppen? Behövs det en drivande kraft som kan bana väg och föra gruppens arbete ytterligare steg framåt? Eller finns det redan ett antal drivna personer med många idéer? Då kanske det är mer värdefullt att den nya kollegan besitter god organisatorisk förmåga och kan se hur idéer ska tas till vara och genomföras på bästa sätt.

Vilken kultur genomsyrar bolaget? Är det ett växande och entreprenöriellt företag eller är det en mer traditionell och kanske inte lika snabbrörlig miljö? Undersök vilka företagskulturer och miljöer den aktuella kandidaten har arbetat i och var hen har trivts bäst och varför. Tänk på att en person som har fått bra referenser och fungerat väl hos tidigare arbetsgivare, kan falla igenom i en ny miljö med nya förutsättningar.