2016 > 02

Omfamna misslyckandet? Vadå, ska jag tänka negativt nu? Vad kan komma för gott ur det kanske du tänker. Borde jag inte hitta andra sätt att tänka istället, ”tänk positivt”, ”se möjligheter i stället för problem”?
 
Den här artikeln vill visa att det dels kan vara kontraproduktivt om man ständigt försöka undvika att misslyckas, dels att de finns något värdefullt i att misslyckas. Några av de saker som finns att hämta ur misslyckandet är ökad inre trygghet och bättre kontakt med det autentiska jaget.
Oron för ett misslyckande kan också vara konstruktiv och givande som du kommer att se.
Vem vet, kanske misslyckandet väntar runt hörnet, lika bra att vara beredd…
 
För många är det svårt att acceptera misslyckanden. Det kan bero på att vi har mål som är viktiga för oss, så viktiga att de till och med har blivit en del av vår identitet. Att leva målen, prata om dem och nå dem blir ett måste, att misslyckas att nå dem blir då som en attack på vår personlighet eller ett tecken på att vi inte duger.
 
Går det att skydda sig mot misslyckanden? Perfektionism är ett sätt att försöka skydda sig, ett sätt att försöka få kontroll.  Det är en egenskap som många värderar högt, men det kan också vara ett beteende som är mycket energikrävande om det ständigt ska upprätthållas.
 
Tänk om vi skulle omfamna misslyckandet i sig i stället, inte bara se det som något ingår i karriärutvecklingen (”hos oss är det OK att våga och få misslyckas”) eller något som tar oss vidare mot framgång (”det var ingen misslyckande, det var ett lärande”).
 
Att falla ordentligt har sina fördelar
 
Det finns otaliga böcker och biografier som berättar om människor som lyckats men mycket få om de som misslyckats.
Tänk att få slappna av och släppa på rädslan att aldrig våga köra i diket, göra fel, klanta till det ”big time”. Och då menar jag inte all de små misstagen som åtminstone jag gör ett par av varje vecka, utan de större flopparna.
 
Att falla ordentligt gör oss grundade, vi ser saker som de är utan glitter och försköningar, menar zenbuddhisten Natalie Goldberg. Framgång varar inte för evigt, alla åker någon gång på ett rejält bakslag eller en ordentlig motgång. Prestation och framgång kan göra oss lite väl självsäkra, vi tror vi kan gå på vatten och vill ha och göra mer. För att se och känna saker som de verkligen är behöver vi krascha. Bara då kan vi komma i kontakt med våra autentiska jag på riktigt, enligt Goldberg.
 
J.K Rowling höll examenstal på Harvard 2008 på temat misslyckande.
 
”Simply because failure meant a stripping away of the inessential. I stopped pretending to myself that I was anything other than what I was, and began to direct all my energy into finishing the only work that mattered to me... I was set free because my greatest fear had been realised, and I was still alive. Failure gave me an inner security that I had never attained by passing examinations.”
 
Rädslans konsekvenser
 
När rädslan för att misslyckas är stor får det olika konsekvenser:
 
- vi utmanar oss inte mer än vad vi är säkra på att klara av. Lägger ribban på en nivå som är lite under vår kapacitet så vi med säkerhet lyckas komma över. Vi sänker kravnivån för att lyckas och genom det inte försämra självkänslan.
 
- perfektionism och kontrollbehov som medel för att hålla misslyckanden borta kan ta mycket energi från annat. Det kan i sin tur leda till misslyckanden...
 
- att hålla sig inom trygghetszonen för mycket leder inte till utveckling och nya framgångar
 
- personer som har ett s.k statiskt mindset, och som har en medfödd stor talang för något låter bli att försöka utveckla sig för att bli bättre eftersom de anser förmågan/talangen ju är medfödd, det går inte att ta den vidare. De tränar inte, utmanar sig inte eller sätter inte upp högre mål. Om man misslyckas blir det ett stort personligt bakslag, min talang (= jag) räcker inte till.
Det fanns t.ex förr en statisk föreställning om att man inte kunde träna fysiskt för att bli bättre i golf, mycket av golftalangen ansågs vara medfödd. Tiger Woods ändrade på den uppfattningen.
 
Läs mer om olika mindset (statiskt och dynamiskt) Carol Dwecks bok ”Mindset”.
 
Oro kan vara konstruktivt
 
Det behöver inte vara jobbigt eller påfrestande att oroa sig. Oro är en naturlig del av att vara människa. Genom att lyssna till den, undersöka den och aktivt välja hur vi ska hantera den skapar vi en beredskap för eventuella motgångar.  Vi blir bättre förberedda om det händer något (och det gör det ju förr eller senare).
Oro kan också leda till att vi inte tar onödiga risker utan att först undersöka saker och ting ordentligt.

Oron gör att vi ökar medvetenheten för eventuella hinder och har en plan för hur vi möter och hanterar dem när de dyker upp.
Så genom att se det berömda glaset som halvtomt i stället för halvfullt anstränger vi oss mer för att hitta sätt och lösningar som fyller det så vi inte riskerar att det blir tomt.
 
 
Vad göra?
 
- Våga prata om egna misslyckanden
- Ta reda på vilka dina främsta styrkor är, fokusera sedan på att göra mer av det du redan är bra på. Det kan minska risken för misslyckanden.
- Sätt rimliga mål, gör en plan, ta små steg (gärna tillsammans med en coach), lägg inte ribban för högt det första du gör.
- Ta ett steg tillbaka och analysera misslyckandet – vad hände, varför, vad lära,…
- Öka förståelsen för din egen personlighetstyp och hur den fungerar i olika sammanhang, vad som händer vid stress, mm.
 
 
 
Mer att läsa om du vill
 
Stephen Pile -  ”The book of heroic failures”
Scott Sandage  - ”Born losers”
Carol Dweck – ”Mindset”

Skrivet av: Bengt Kallenberg

Läs hela inlägget »

Hur ofta har man inte hört att vissa personer är som bäst när det verkligen gäller och under press hamnar de verkligen på topp. Men forskning visar faktiskt på motsatsen. Visst får vi saker gjorda under press och deadlines MEN det betyder inte att vi för den delen förbättrar vår förmåga att tänka rationellt, fatta bra beslut, fokusera eller arbeta kreativt och effektivt.

Först måste vi dock skilja mellan stress och press. Stress innebär en situation som har hög arbetsbelastning i största allmänhet. Under press är vi i en situation som har en avgörande och stor betydelse för vår framtid, det är lite vinna eller försvinna över de situationerna. Dessa situationer är betydelsefull för oss, det finns osäkerhet, innebär både ansvarstagande och att vi nog kommer att bli bedömda. Dessa saker kan väcka alltifrån stress, oro, skräck och förvirring till en rädsla för att misslyckas.

Men varför blir vi då sämre under press? Jo, ju viktigare just resultatet är för oss, desto större är risken att vi faktiskt underpresterar då vi instinktivt kan reagera på negativa känslor (oro, rädsla för att misslyckas mm) som uppkommer med att begränsa vår kapacitet.

Våra minnessystem
Vi har flera minnessystem, varav ett är vårt arbetsminne. Det skall hjälpa oss att t.ex. analyser data, utvärdera och ta beslut. Här lagrar vi information under en kortare tid. Vi har också ett procedurellt minne där vi lagrar kunskap om hur vi skall utföra olika uppgifter och sådant som vi har övat på. Vi behöver ha tillgång till båda dessa men i en pressad situation finns det risk att vårt arbetsminne blir upptaget av massa ovidkommande tankar och oro. Då riskerar vi att inte få tillgång till våra förmågor som vi har övat på.

Så, för att inte överbelasta arbetsminnet eller det procedurella minnet i en pressad situation behöver vi lära oss två saker:

  • Att inte låta t.ex. orostankar uppta vårt arbetsminne
  • Att lämna det procedurella minnet ifred så att det kan arbeta så att vi kan utnyttja vår kunskap, förmågor och vad vi har övat upp.

Tvärtemot våra instinkter skall man inte anstränga sig för mycket för att göra ”sitt bästa” i en pressad situation. Försöker vi prestera bättre än vi någonsin har gjort tidigare, så riskerar vi att sluta lita på vår förmåga. Vi rör oss bort från de strategier vi har lärt oss/övat på och som har gjort oss framgångsrika tidigare. Istället börjar vi improvisera vilket garanterat gör oss sämre.

Hur kan du förbättra din förmåga?
Så vad kan du göra för att förbättra din förmåga att klara av situationer där du är under press. Här kommer några saker du kan öva upp dig på:

  • Fokusera på uppgiften, så håller du distraherande tankar på avstånd och kan ägna dig åt det som krävs för att lyckas. Det är nämligen en skillnad på att fokusera på uppgiften istället för på resultatet.
  • Se varje situation (även en pressad situation) som en möjlighet och inte som ett hot. Beskriv situationen på ett positivt sätt och att det är självklart att du kommer att lyckas.
  • Se det som en av många möjligheter. Om du ser det som nu eller aldrig så ökar risken för att du faktiskt kommer att misslyckas.
  • Se till att vara förberedd på det oväntade – det gör dig bättre rustad att hantera vad än som kan komma att hända. Innan en presentation, intervju etc – gå igenom olika scenarior ”Tänk om x händer...” och hur du i så fall skulle lösa det.
  • Påminn dig om dina förmågor och tänka igenom/visualisera för dig själv när du har lyckats tidigare. Experiment har visat att de som tänker på sina förmågor före en tuff uppgift lär sig snabbare och gör färre fel.
  • Ha fokus på det som går att kontrollera. Alltför ofta oroar vi oss för saker vi ändå inte kan göra något åt, vilket bara skapar stress och energidränage. Dessutom, finns det saker som bekymrar dig – skriv ner dem så att de inte får fortsätta att ockuperar ditt arbetsminne.
  • Sist – men inte minst - bli van att hantera känslan av stress! Hitta också något som hjälper dig att fokusera i en pressad situation (det kan vara alltifrån att djupa andetag, rörelser, visualiseringar och mantran).

Att vi kommer att hamna under press från tid till annan är oundvikligt. Genom att förstå vad som händer, inte blockera oss och öva upp oss kan vi - trots allt - faktiskt bli bättre på att prestera under press!

Skrivet av Eva Borgert Palm, 4Focus Leadership and Recruitment

Läs hela inlägget »

I mina gömmor har jag ett läkarintyg som en gång tillhörde en numera avliden släkting. På 40-talet sökte han arbete som stationskarl inom Statens Järnvägar.

För att utröna lämpligheten i att anställa honom, behövde han genomgå en läkarundersökning. När jag läser detta läkarintyg från 1946, kan jag konstatera att det känns bra att tiderna har förändrats.

Bland frågorna, som läkaren noggrant har skrivit svar på efter undersökning av min släkting, finns t ex följande

  • Har den sökande ett friskt utseende?
  • Har den sökande god eller klen kroppsbyggnad?
  • Är den sökande mager, lagom fet eller korpulent?
  • Finns missbildning eller lyte (plattfot, högre grad av stammande o.s.v.)?
  • Förete munhåla och svalg något abnormt (ärr efter tungbett)
  • Tändernas beskaffenhet?
  • Kan den sökande stå med slutna ögon och fötter, utan att vackla?
  • Gör den undersökte intryck av att vara kroppsligen och andligen frisk?

Dessa och ytterligare ett 20-tal frågeställningar ingick i undersökningen.
Vad blev då läkarens utlåtande om min släkting? Passade han för ett arbete som stationskarl?

Nej, tyvärr gjorde han inte det. Läkaren avrådde att anställa honom på grund av för dålig kroppskonstitution, med en klen till dålig kroppsbyggnad.
Kanske var detta en korrekt bedömning då stationskarlen, efter vad jag har förstått, hade ett fysiskt krävande arbete med bland annat i och urlastning av gods samt växlingsarbete på banområdet.

Än idag krävs för vissa arbeten grundliga läkarundersökningar innan anställning. Numera anses dock ett flertal av dåtidens frågeställningar och formuleringar inte relevanta i sammanhanget - och tur är väl det!

Skrivet av: Ulrika Falk

Läs hela inlägget »

Enligt TRR ökade 2015 andelen 50 till 59-åringar som fick nya jobb med 10 procent – och med 11 procent bland 60-plussarna. Allra lättast hade seniorerna att få arbete inom kommun, stat och landsting.

Jag läste en annan tänkvärd artikel också, där @saracavric, rådgivare på TRR i Halmstad skrev så här: ”Alla jag träffar har fel ålder. Och alla åldrar är ibland fel. Fel för situationen. Fel för företaget. Fel för uppgiften. Men samtidigt, i samma stund, är dessa åldrar också helt rätt. På rätt plats. I rätt stund och för rätt företag.”. (du kan läsa vidare här: http://www.trr.se/uppsagd/inspiration/2016/januari/aldersnoja/#.Vq8yxq1N6Ko.linkedin)

Tanken slår mig många gånger att det är just så det är. Man kan alltid hitta orsaker till varför man inte får det jobb man vill ha. Det svåraste är att se att det skulle finnas något i min personlighet/kompetens som gör att jag inte blir aktuell, lättast är att hitta orsaken i något jag inte själv kan påverka. Som min ålder. För den är ju som den är. Då kan jag bli offer för andras orättvisa bedömning istället för att reflektera över om det är något jag kan ändra på för att öka mina möjligheter.
Självklart kan du bli bortsorterad på grund av din ålder också.

Men.

Det är viktigt att du som arbetssökande inte bara gissar, antar eller rent av skyller på detta. Så fort du börjar tro att det är din ålder det hänger på, så börjar du också agera därefter. Du kanske blir lite mer känslig för kommentarer om längden på din erfarenhet etc. För i ärlighetens namn – hur många är det som sagt till dig att du är för gammal? Att man är för ung är det många som får höra, men det är ytterst få som får kommentaren att man är för gammal.

Om du tror att du blivit negativt behandlad för att du är för gammal, kan det ju finnas fler skäl än det du faktiskt tror. Du kan t ex ligga i ett för högt löneläge mot vad företaget kan eller är villiga att betala på grund av att du har en längre erfarenhet. Då är det i första hand företagets lönepolicy, lönsamhet alternativt behov som styr. Inte att du är för gammal.

Du kan också bli bortvald för att man helt enkelt letade efter en annan personlighet denna gång. Det är, precis som ålder, inget man kan göra något åt. Man får acceptera att företag själva väljer det som de tror gynnar företagets fas just då.
Vad du än gör. Låt inte en underliggande uppfattning och känsla om att du TROR att din ålder är en nackdel leda dig in i bitterheten. För är det något som kan förstöra dina möjligheter vid en intervju, så är det bitterhet.

Du som är mer senior, börja istället leta efter ditt nästa arbete där du har som störst chans. D v s inom stat, landsting eller kommun. Ha en stolt inställning till dig och ditt yrkesliv och gör som Sara på TRR säger: Gå ut och äg!

Vi på 4Focus har det senaste året rekryterat sex personer över 55 år ut till våra kunder. Två av dem var över 60 år. Fyra av företagen tillhör det privata näringslivet, två stat och landsting.

Skrivet av: Åsa Bergman Målbäck

Läs hela inlägget »

Ledarskap och engagemang!
 
Att ha engagerade medarbetare är en viktig komponent för framgång och bra dynamik i en organisation. Engagerade medarbetare är involverade och entusiastiska för sitt arbete. De bryr sig om organisationens framtid och är därmed också villig att ge det där extra för att bidra. Studier visar också att engagemang ligger hög upp på ledarskapsagendan och har gjort så ett bra tag. Trots det visar en mängd undersökningar att upp till 70% av anställda antingen inte är engagerade eller tom aktivt oengagerade.
 
Hur viktigt är det då? Kan vi inte nå resultat ändå? Visst kan vi det, men studier visare att vi definitivt får ut mer av medarbetare som är engagerade och det gäller allt från till exempel höjd produktivitet, lönsamhet och kvalitet till minskade kostnader för sjukfrånvaro och säkerhetsincidenter.
 
Så vad kan du som ledare då göra för att öka engagemang hos dina medarbetare? Eftersom du som ledare har en viktig roll i detta så finns det en del saker du kan göra:

  1. Som ledare behöver du visa att du värdesätter dina medarbetare. Dialog och förtroende är viktiga komponenter. En bra relation till sin chef har visat sig vara viktigt för att skapa och bibehålla engagemang hos medarbetare.
  2. Finns det möjlighet för mig som medarbetare att utvecklas i jobbet? Brist på utvecklingsmöjligheter har i studier visat sig vara en motivationsdödare. Som ledare behöver du se till att plattformen för utveckling finns och via dialog och coaching veta vad utveckling för varje medarbetare också betyder.
  3. Ledare behöver också kunna förmedla en tydlig vision. Medarbetare vill kunna förstå vad ledningen vill med bolaget – vad bolaget står för, vad det vill uppnå, plan för hur det skall uppnås och hur jag som medarbetare kan bidra till det. Dessutom – att kunna förmedla och förklara hur mitt bidra spelar roll för bolaget och dess framgång är ytterligare en motivationsfaktor att räkna med.
  4. Var tydlig med att förmedla vilka förväntningar du som chef har på mig medarbetare. Det tillsammans med löpande feedback (positiv och konstruktiv) skapar trygghet och fokus. Däremot visar vissa studier på att medarbetare upplever att de ofta får snabb feedback på vad som inte fungerar medans erkännande och positiv feedback inte alls är lika vanligt. Många framgångsrika ledare är duktiga på att ge erkännande och stärka styrkorna regelbundet och ofta.
  5. Samarbete skapar engagemang. Att jobba ihop i team och har förtroendet av samt gott samarbete med andra teammedlemmar är bra för engagemang och prestation. Att känna sig behövd och att andra teammedlemmar bryr sig om mig som medarbetare är har en positiv effekt på engagemanget. Som ledare har du ett ansvar att skapa ett gott klimat och dynamik i dina team.
  6. Folk vill ha tro på och känna stolthet över var de jobbar och vill också känna en tilltro till organisationen och dess ledare. Du som ledare  behöver därför stå för och stå upp för företagets värden – vara ett gott föredöme helt enkelt. Om du som ledare antingen visar på att du inte tror på bolagets verksamhet eller mål alternativt pratar om bolagets värderingar och hur viktiga de är men inte själv lever upp till dem skadas engagemanget och tilltron hos dina medarbetare.

 
Många studier har visat på att en organisation kan få klara konkurrensfördelar genom att ha engagerade medarbetare. Som ledare behöver det därför ligga högt upp på agendan – allt behöver inte göras av dig som ledare men du spelar en väldigt stor roll för att ha ett starkt engagemang i organisationen.

Skrivet av Eva Borgert Palm, 4Focus Leaership and Recruitment

Senaste inläggen

Senaste kommentarer

Arkiv

Länkar

-

Etiketter