Omfamna misslyckandet

Omfamna misslyckandet? Vadå, ska jag tänka negativt nu? Vad kan komma för gott ur det kanske du tänker. Borde jag inte hitta andra sätt att tänka istället, ”tänk positivt”, ”se möjligheter i stället för problem”?
 
Den här artikeln vill visa att det dels kan vara kontraproduktivt om man ständigt försöka undvika att misslyckas, dels att de finns något värdefullt i att misslyckas. Några av de saker som finns att hämta ur misslyckandet är ökad inre trygghet och bättre kontakt med det autentiska jaget.
Oron för ett misslyckande kan också vara konstruktiv och givande som du kommer att se.
Vem vet, kanske misslyckandet väntar runt hörnet, lika bra att vara beredd…
 
För många är det svårt att acceptera misslyckanden. Det kan bero på att vi har mål som är viktiga för oss, så viktiga att de till och med har blivit en del av vår identitet. Att leva målen, prata om dem och nå dem blir ett måste, att misslyckas att nå dem blir då som en attack på vår personlighet eller ett tecken på att vi inte duger.
 
Går det att skydda sig mot misslyckanden? Perfektionism är ett sätt att försöka skydda sig, ett sätt att försöka få kontroll.  Det är en egenskap som många värderar högt, men det kan också vara ett beteende som är mycket energikrävande om det ständigt ska upprätthållas.
 
Tänk om vi skulle omfamna misslyckandet i sig i stället, inte bara se det som något ingår i karriärutvecklingen (”hos oss är det OK att våga och få misslyckas”) eller något som tar oss vidare mot framgång (”det var ingen misslyckande, det var ett lärande”).
 
Att falla ordentligt har sina fördelar
 
Det finns otaliga böcker och biografier som berättar om människor som lyckats men mycket få om de som misslyckats.
Tänk att få slappna av och släppa på rädslan att aldrig våga köra i diket, göra fel, klanta till det ”big time”. Och då menar jag inte all de små misstagen som åtminstone jag gör ett par av varje vecka, utan de större flopparna.
 
Att falla ordentligt gör oss grundade, vi ser saker som de är utan glitter och försköningar, menar zenbuddhisten Natalie Goldberg. Framgång varar inte för evigt, alla åker någon gång på ett rejält bakslag eller en ordentlig motgång. Prestation och framgång kan göra oss lite väl självsäkra, vi tror vi kan gå på vatten och vill ha och göra mer. För att se och känna saker som de verkligen är behöver vi krascha. Bara då kan vi komma i kontakt med våra autentiska jag på riktigt, enligt Goldberg.
 
J.K Rowling höll examenstal på Harvard 2008 på temat misslyckande.
 
”Simply because failure meant a stripping away of the inessential. I stopped pretending to myself that I was anything other than what I was, and began to direct all my energy into finishing the only work that mattered to me... I was set free because my greatest fear had been realised, and I was still alive. Failure gave me an inner security that I had never attained by passing examinations.”
 
Rädslans konsekvenser
 
När rädslan för att misslyckas är stor får det olika konsekvenser:
 

• Vi utmanar oss inte mer än vad vi är säkra på att klara av. Lägger ribban på en nivå som är lite under vår kapacitet så vi med säkerhet lyckas komma över. Vi sänker kravnivån för att lyckas och genom det inte försämra självkänslan.
• Perfektionism och kontrollbehov som medel för att hålla misslyckanden borta kan ta mycket energi från annat. Det kan i sin tur leda till misslyckanden...
• Att hålla sig inom trygghetszonen för mycket leder inte till utveckling och nya framgångar
• Personer som har ett s.k statiskt mindset, och som har en medfödd stor talang för något låter bli att försöka utveckla sig för att bli bättre eftersom de anser förmågan/talangen ju är medfödd, det går inte att ta den vidare. De tränar inte, utmanar sig inte eller sätter inte upp högre mål. Om man misslyckas blir det ett stort personligt bakslag, min talang (= jag) räcker inte till.

Det fanns t.ex förr en statisk föreställning om att man inte kunde träna fysiskt för att bli bättre i golf, mycket av golftalangen ansågs vara medfödd. Tiger Woods ändrade på den uppfattningen.
 
Läs mer om olika mindset (statiskt och dynamiskt) Carol Dwecks bok ”Mindset”.
 
Oro kan vara konstruktivt
 
Det behöver inte vara jobbigt eller påfrestande att oroa sig. Oro är en naturlig del av att vara människa. Genom att lyssna till den, undersöka den och aktivt välja hur vi ska hantera den skapar vi en beredskap för eventuella motgångar.  Vi blir bättre förberedda om det händer något (och det gör det ju förr eller senare).
Oro kan också leda till att vi inte tar onödiga risker utan att först undersöka saker och ting ordentligt.

Oron gör att vi ökar medvetenheten för eventuella hinder och har en plan för hur vi möter och hanterar dem när de dyker upp.
Så genom att se det berömda glaset som halvtomt i stället för halvfullt anstränger vi oss mer för att hitta sätt och lösningar som fyller det så vi inte riskerar att det blir tomt.
 
Vad göra?

•  Våga prata om egna misslyckanden
• Ta reda på vilka dina främsta styrkor är, fokusera sedan på att göra mer av det du redan är bra på. Det kan minska risken för misslyckanden.
• Sätt rimliga mål, gör en plan, ta små steg (gärna tillsammans med en coach), lägg inte ribban för högt det första du gör.
• Ta ett steg tillbaka och analysera misslyckandet – vad hände, varför, vad lära,…
• Öka förståelsen för din egen personlighetstyp och hur den fungerar i olika sammanhang, vad som händer vid stress, mm.

Mer att läsa om du vill
Stephen Pile -  ”The book of heroic failures”
Scott Sandage  - ”Born losers”
Carol Dweck – ”Mindset”